Jag arbetar på en logopedmottagning och har nyligen träffat en pojke som är 3:5 år och av psykolog fått diagnosen autism. Pojken har inget tal. När han vill ha kontakt, blir upphetsad eller har tråkigt använder han ett skrik som är mycket starkt och högfrekvent. Familjen är flerspråkig. Mamman pratar tamil, mamman och pappan har fram tills för någon månad sedan pratat engelska och svenska men pratar nu enbart svenska. I förskolan har man börjat använda digitala bilder för bildschema och för kontaktbok.
Frågor: Vilket språk ska mamman prata med pojken? Hur ska man tänka när det gäller bildstöd resp stödtecken för denne pojke?
Eftersom barn med autism ofta har extremt svårt att klara av förändringar, vore det bra om mamma inte bytte språk. Frågor som man måste ta hänsyn till i det här fallet är ju om man har någon uppfattning om pojkens språkförståelse på de olika språken.
Det är kanske inte helt jämförbart, men föräldrar till flerspråkiga barn med grav språkstörning (alltså utan autism), uppmanas ofta att hålla sig till bara ett språk. Bakom ligger en missuppfattning om att utvecklingen av det enda språk som barnet då har, skall utvecklas fortare. Eftersom språkstörning i princip innebär processbegränsningar, arbetar dessa begränsningar fortfarande på det språk som blir kvar. Skulle utvecklingen ha gått fortare med bara ett språk, skulle ju inga enspråkiga barn ha några större problem med sin språkutveckling.
En annan sak som händer när föräldrar uppmanas lämna sitt språk för att hjälpa upp barnet språkutveckling visades i en holländsk undersökning där marockanska mödrar vars barn hade en grav språkstörning uppmanades att enbart tala holländska. Resultatet blev att mödrarnas tal till barnen halverades, eftersom de inte kände sig hemma med holländskan.
Sammanfattningsvis kan man säga att resultatet av att ta bort ett språk blir att barnet utvecklas långsamt på ett språk i stället för att utvecklas långsamt på ett språk, samt att den språkliga stimulansen minskas rejält.
När det gäller bildstöd och teckenstöd går det att använda samma bilder och samma tecken på båda språken, med de hänsyn som behöver tas till barn med autism. Vissa begrepp kan vara mer frekventa hemma och vissa på förskolan, och presenteras då på först på tamil och sedan svenska och omvänt.