Jag jobbar som logoped på Barn- och ungdomshabiliteringen. Jag undrar om ni kan ge lite råd och tips kring en patient som är aktuell hos oss. Det är en gosse på 5 1/2 år vars föräldrar kommer från Kosovo. De har albanska som hemspråk. Mamma har haft relativt stora psykiska problem framför allt när gossen var liten. Hon tycker själv inte att hon hade så bra kontakt med honom. Det var svårt att skola in gossen i förskolan men han går sedan två år tillbaka på förskolan. Pappa har tyckt att han skulle lära sig svenska så de har pratat en del svenska med honom i hemmet.
Han kom till oss med misstanke om autismspektrumstörning. Vi är dock mycket tveksamma till diagnosen. Han är bra på roll-lekar tillsammans med en vuxen. På svenska pratar gossen i relativt långa meningar, han har enstaka morfologiska brister och har bara problem med sje-ljudet. Han är dock svår att förstå när han pratar spontant. Jag bedömer att han har stora pragmatiska brister. Som föräldrarna säger vill han berätta om allt på en gång. Han presenterar inte referent och det är svårt att få något sammanhang i det han vill säga. Han klarar inte av att reparera sina misstag. Jag har testat språkförståelsen med gamla Reynell (SIT gick inte att genomföra). På svenska kommer han upp till 32 råpoäng vilket motsvarar 2.08 i ålder och långt under 2 SD. Vi testade också med albansk tolk vid två tillfällen. Resultatet av testet kan verkligen ifrågasättas, eftersom vi avbröt för att han inte orkade mer vid det första tillfället och att vi började mitt i vid det andra. Tolken upprepade många av instruktionerna och sa bl.a "gris" på svenska. Sammantaget kom han upp till 53 råpoäng vilket motsvaras av 4.03 år. Han var då 5.02 år. Tolken berättade att han hade problem med att prata albanska men att han var bättre än många av eleverna på hemspråksundervisning.
Han klarar hyfsat kategoriseringsuppgifter och hör-ihop-uppgifter men kan inte alls sekvenser. Han kan däremot vissa praktiska sekvenser som t.ex hur man gör pannkakor. Vår psykolog har gjort en utvecklingsbedömning på honom. Som väntat kom han lågt på den verbala delen men fick så pass bra på performance att hon tycker att han i dagsläget måste betecknas som normalbegåvad. Ofta upprepar han det man sagt eller det han själv sagt i en viskande ton.
Hemma bestämmer han mycket, t.ex att han ska ha vissa kläder en hel vecka i sträck och att föräldrarna ska köpa vissa leksaker till honom. Föräldrarna säger att han inte glömmer att man har lovat honom en viss sak. Han får lätt utbrott då han slår på föräldrarna.
Nu i vår träffar min logopedstudent honom för diagnostisk terapi. Hon har bla funnit att han klarar många av orden i ordracet.
Vad i gossens problem har med tvåspråkighet att göra?
Vad är hönan och vad är ägget?
Pojken ska börja i 6 årsverksamhet. Vad ska vi rekommendera i kontakten med skolan?
Ska man som svensk logoped jobba med honom, och i så fall med vad? Tacksam
Intressanta frågor som jag tycker ni skall ställa till föräldrarn är hur länge denna gosse varit i Sverige och hur hans språkutveckling på albanska har varit. Både dessa frågor har relevans för bedömningen av honom. Av vad du skriver verkar han antingen vara född i Sverige eller ha kommit vid tidig ålder, samt att hans albanska språk är hyfsat vad gäller formsidan, alltså morfologi och syntax, så jag utgår från detta.
Du har helt rätt i att han framförallt har en pragmatisk störning. Denna typ av störning kännetecknas av allt det du räknar upp. Det finns olika förklaringsmodeller för pragmatisk störning varav en pekar på begränsningar i bearbetningskapacitet ? svårigheter att förstå innehållet i ett pågående samtal, svårt att förstå bildspråk och skämt. Arbetsminnet är begränsat, och barnet kan bara hålla ett fåtal påståenden i minnet ? nytt material som kommer in stör den pågående bearbetningen. Detta medför också problem att ta in ny information och integrera med äldre information à oförmåga att dra slutsatser, dvs barnet kan inte utnyttja sin bakgrundskunskap. Andra förklaringsmodeller är att barnet har en störning i sin socio-emotionella förmåga (?theory of mind?), vilket innebär svårigheter att ta en annan persons perspektiv och förstå hur han/hon tänker. En tredje modell utgår från att barnet haft otillräckliga tillfällen till social inlärning till följd av språkliga begränsningar som t ex en språkstörning.
Pragmatiska svårigheter är svåra att identifiera ? de visar sig sällan vid vanliga språktester. De är vanligast i sammanhängande tal och under samtal. De förändras också över tid. Slutligen blir de sällan uppmärksammade förrän vid slutet av förskoleåldern när barnet förväntas kunna delta i ett samtal.
Avgränsningen mot autismspektrat är inte heller lätt alltid, men när det gäller barn med autism brukar pragmatiska problem konstateras relativt tidigt, ofta före tre års ålder. Det föreligger sällan någon språklig omognad, utan det kommunikativa beteendet är atypiskt oavsett ålder. Beteendet förändras inte heller särskilt mycket över tid.
Barn med språkligt betingade pragmatiska problem får ofta diagnosen senare när kraven ökar och språkstörningen innebär också en omognad, och beteendet kan därför förändras över tid. Dessa barn har ofta stora problem med språkförståelsen. En undergrupp kan också uppvisa autistiska drag senare i utvecklingen.
Jag tror ni skulle ha glädje av denna reff:
Bishop, D. V. M. (2000). Pragmatic language impairment. A correlate of SLI , a distinct subgroup, or part of the autistic continuum? In Bishop, D. V. M. & Leonard, L. B. (Eds.): Speech and language impairment in children. Causes, characteristics, intervention and outcome. Hove: Psychology Press.
Denna gosse har dessutom haft en knepig uppväxt med dålig kontakt tidigt i utvecklingen med mamman ? fanns pappan emotionellt tillgänglig? Föräldrarna verkar inte heller kunna sätta gränser för honom. Finns det några syskon eller är han ensamt barn?
Den här pojken verkar behöva hjälp från olika håll, liksom föräldrarna som skulle behöva kontakt med barnpsykiatrisk/psykologisk expertis just för gränssättning och hur de i övrigt skall hantera honom.
Jag tycker också att er logopedstudent skall försöka få kunskap om han beteende i olika typer av situationer och med olika samtalspartners genom att fråga föräldrar och förskollärare eventuellt barnet självt. Har ni tillgång till CCC (Children's Communication Checklist) så pröva den. Det innebär att man frågar främst förskole- och skolpersonal hur barnet beter sig i olika kommunikativa situationer. Ett problem är dock att pragmatik är den del av språket som är mest påverkat av kulturella faktorer, man förväntar sig olika beteenden från barn i olika kulturer. Vissa pragmatiskt avvikande beteenden är dock avvikande i alla kulturer, till exempel att inte kunna hålla tråden i en berättelse. Ett sätt att kompensera för detta är att också fråga föräldrarna hur han fungerar på albanska utifrån CCC för att få deras uppfattning, och så får man se det mer som en screening.
I den diagnostiska terapin tycker jag att er logopedstudent skall studera hur han fungerar i olika kommunikativa situationer, hur mycket belastning i form av konkreta uppgifter som han klarar i olika kontexter. Ni vet redan att han klarar rollekar, men inte sekvenser ? vilket ju hänger samman med hans svårigheter att hålla en tråd i en berättelse. Vid belastning kan symptomen förvärras och ex resultera i att barnet visar autismliknande drag. Utifrån dessa observationer får man sedan arbeta med det som är svårt för honom, och på båda språken.
För att komma till dina frågor:
Hans problem har inte särskilt mycket med tvåspråkighet i sig att göra, däremot kompliceras omhändertagandet. Han hade haft samma problem i sitt hemland.
Vad gäller ägg och hönor tror jag det finns en kombination av en störning i kontakten med mamman och en språkstörning, i kombination med föräldrarnas flyktingskap. Lever familjen t ex isolerat genom mammans psykiska problem?
När det gäller sex-årsverksamheten är det viktigt att personalen är informerad om hur hans problem tar sig uttryck, så att hans tillvaro inte bara blir en lång rad tillsägelse som han inte har så stora utsikter att förstå, genom sin nersatta språkförståelse och även sin oförmåga att förstå hur andra tänker. I den bästa av världar han också tillgång till modersmålslärare och extrapersonal.
Som svensktalande logoped kan man göra en insats dels genom att förklara för personalen vad det handlar om, och dels arbeta med de sidor som är svåra för honom i kommunikationen med omgivningen. Man kan också fungera som handledare på albanska för ev modersmålslärare och/eller föräldrar om de är möjliga samarbetspartners.