Jag arbetar som specialpedagog i tal och språk. Jag är sen i december inkopplad på en pojke i förskoleklass med arabiska som sitt hemspråk. Han har varit i Sverige 1 1/2 - 2 år och gått i en förberedelsegrupp i ett år innan han började förskoleklassen. Han är överårig.
jag blev kallad dit för personalen tyckte att han pratade så sluddrigt. Ingen förstod vad han sa. Jag har gjort fonemtestet med honom och kan se att han har inga uttalsproblem. En del längre ord med konsonantförbindelser hade han svårt att säga efter. Men jag upptäckte istället att han inte visste de svenska orden för bilderna. Han kunde benämna 37/100 ord på svenska. Han fick verkligen anstränga sig och letade i minnet. Utryckte ofta jag har glömt. Men att säga efter mig var inga problem.
Pojken träffar en hemspråkslärare 1g/v. Jag bad henne göra samma test för att se hur många ord han känner till på arabiska. Det var något bättre. 14 ord kunde han inte alls och 10 ord var inom samma kategori eller han förklarade. Han uttryckte även då en frustration över att inte komma ihåg orden.
Hemspråksträneren berättar att han har svårt att återberätta, förklara uttrycka sig. Ord han kan ena gången har han glömt en annan gång. Han har svårt med längre instruktioner. Även läraren från förberedelseklassen uttrycker samma. Naturligtvis blir det liknande svårigheter i förskoleklassen.
Pojken har en del traumatiska upplevelser bakom sig och berättar ibland om det för sin hemspråkslärare. Men annars är han oftast en glad och pigg pojke. han vill så mycket, räcker upp handen och vill svar, men har ofta missuppfattat vad det rör sig om. Han är populär bland kamraterna.
Föräldrarna tycker inte att han är dålig på arabiska. Hur ska man gå vidare med det här?
Nu är det alltid svårt att svara annat än generellt när det gäller speciella barn, men om problemen fortfarande kvarstår nu när det gått en tid sen du frågade, så tycker jag att
den här gossen verkar att förutom språkliga problem troligen även ha pragmatiska problem, som karakteriseras av lättare fonologiska och grammatiska produktionsproblem, stora lexikala problem och stora problem med förståelse inom olika språkliga domäner. Dessutom har de ofta problem i samtal med andra inklusive nära anhöriga. Denna typ av språklig störning kan också kallas semantisk-pragmatisk störning.
Pragmatiska problem kan vara svåra att identifiera eftersom de endast visar sig i vissa situationer, som under samtal med sammanhängande tal eller när någon berättar något. Barnet kan ha en skenbart god pragmatisk förmåga som kan yttra sig i många initiativ, allmän ?trevlighet? och mångordighet. Symtomen uppmärksammas ofta först mot slutet av förskoleåldern, och visar sig sällan vid traditionell språktestning. Hans vana att räcka upp handen utan att ha sammanhanget klart för sig är ett exempel på hans svårigheter, liksom svårigheten att förstå längre instruktioner, som dessutom oftast ges i grupp.
Vad den här pojken behöver är dels språklig intervention där man arbetar med ordförrådet på båda språken, och där man inte bara ser till antalet ord, utan också hjälper honom att organisera hans ordförråd utifrån fonologiska och semantiska principer, så att han sen kan hitta orden via effektiva sökvägar. Arbetar man inom begreppsområdet "mat" och t ex tar upp ordet "gaffel", så är det viktigt att också ge honom associationer till ordet ? vad hör det ihop med, var hittar men den, vad använder man den till, vad liknar den etc. Ju fler associationer, desto större nätverk kring ordet och desto lättare att minnas det.
Han behöver också träna språkförståelse och utifrån sekvensbilder hjälper honom att hålla tråden i en berättelse, genom att t ex se till att delhändelserna kommer i rätt ordning, att hjälpa kunna återge det mest centrala i en berättelse. Det är också viktigt att hjälpa honom att kunna se och återge samband i berättelser. Bilder kan också användas för att t ex förklara vad som skall hända om klassen skall åka på utflykt, vad han skall ha med sig och varför. Det här bildstödet behöver han på båda språken.
Han kan också behöva hjälp med förklaringar till hur man beter sig språkligt, genom att man är tydlig och förklara för honom vad det innebär att räcka upp handen, hur man samtalar (t ex vänta på sin tur etc). Även detta behöver han hjälp med på båda språken.