Jag har i mitt arbete träffat en del barn som är tvåspråkiga mellan svenska (eller något annat talat språk) och teckenspråk. Jag har funderat på om dessa barn (i likhet med barn som är tvåspråkiga mellan två talade språk) generellt har en mer långdragen språkutveckling än barn som är enspråkiga svenska? Vet ni om det finns någon kunskap på detta område? Tack på förhand!
Flerspråkiga barn generellt inte har en mer långdragen språkutveckling än enspråkiga barn ? det område som tar lite längre tid är den lexikala utvecklingen. T ex grammatisk utveckling innebär att barnet lär sig ett visst antal regler som sen kan generaliseras. När det gäller ord måste barnet förutom att lära sig vart enskilt ord, också förstå ordets ljuduppbyggnad, plats i satsen, ordklass, begreppstillhörighet etc, vilket innebär att den lexikala utvecklingen tar lång tid.
Sen finns det givetvis flerspråkiga barn som är lite långsamma, men inom normalgränserna, och barn som är tidigt språkligt utvecklade. Uppfattningen att den flerspråkiga utvecklingen skulle vara långdragen grundar sig förmodligen dels på att de flesta flerspråkiga barn tillhör minoriteter som ofta har lägre socioekonomisk status, eller har flyktingupplevelser bakom sig. Resultatet blir att de har svårt att hävda sig i skolan. De flerspråkiga barn som tillhör medelklassen som finns i forskningslitteraturen har sällan några problem. En annan orsak kan vara en ganska enspråkig syn på flerspråkigheten, dvs en slags dubbel enspråkighet, som t ex innebär att man tycker att barnet skall ha samma ordförråd på båda språken. Eftersom språken används i olika sammanhang är det inte så, och testar man ordförrådet bara på det ena språket får man bokstavligen bara halva sanningen.