Jag är orolig för min 2 åriga dotter - jag är polska och min man kommer från Australien. Innan Teresa föddes bestämde vi att att ha som mål att hjälpa henne att utveckla en så balanserad trespråkighet som möjligt, med svenska som 'bästa' språk.
Efter att Teresa fötts lämnade vi Sverige för Australien och Polen, men även då hade vi svensk radio på och brukade träffa en svensk familj minst en gång per vecka. Så snart vi kom tillbaka till Sverige när Teresa var 7 månader, gick hon till öppen förskola med pappa, vi hade en student som kom och pratade svenska med henne 1 timme två gånger varje vecka, och vi omgås med svenska grannar i stort sett dagligen.
När Teresa var 1.5 år kunde hon säga ungefär 50 ord på polska, 12 på engelska och 8 på svenska. Hon blandade då språken. När hon började förskola vid 21 månaders ålder (4 timmar dagligen) sade hon aldrig ett ord på sex månader. Hemma säger hon att förskolans personal säger si och så på svenska men hon aldrig använder såna ord på förskolan. Hon hamnade i nån slags 'utanförskap' när hon inte följde instruktioner trots att det var uppenbart för oss föräldrar att hon förstår dem (det har inte förskolans personalen förstått).
Det tog fyra månader innan vi fick veta om läget och att personalen fick hjälp av specialpedagog som föreslog att man pratar engelska med Teresa, men även denna strategi har inte fungerat. Vi blev jätte besvikna att förskolans personal inte kommunicerar med oss och vidtar åtgärder som vi anser som felaktiga (vi är bestämda med att konsekvent använda ett språk med henne). Vi känner att personalen som annars är jätteduktiga, snälla och kärleksfulla mot alla barn, saknar kunskap om flerspråkiga barn, och nonchalerar vår oro om utveckling av Teresas svenska. Hon får sociala problem genom att hon inte kan kommunicera på svenska och hamnar i ett sorts utanförskap.
Hennes polska är bättre jämfört med dem flesta jämnåriga barn i Polen och hennes engelska är bara lite sämre än hennes polska. Vi tror att hon behöver åtgärder på förskolan för att snabbare börja använda svenska. Förskolans rektor och personalen håller inte med oss. Hemma är Teresa van vid mycket språkligt stimulans och vi tror att det krävs även för att hon skulle snabbare komma över sin tröskel och börja använda svenska.
Personalen är duktig på att läsa böcker för henne men är inte så interaktiva och ber henne peka på olika saker i böcker. Vi tror att de behöver kunskap och vägledning. Teresa är det enda barnet på sin avdelning som är har inte svenska som modersmål, förskolan är ny och de flesta av personalen är unga. Hur kan vi hjälpa/övertyga personalen att attityden 'det löser sig' inte gynnar vårt barn?
Svar:
Av din beskrivning framgår att din lilla flicka inte har problem pga att hon är sen i utvecklingen. Jag tror precis som ni att personalen behöver mer kunskap kring flerspråkig utveckling, inte minst när det gäller trespråkighet, men samtidigt är det viktigt att ni inte trycker på för mycket för att hon ska komma igång att tala. Det kan lätt låsa sig då, inte minst mellan er och personalen.
Det viktigaste att fokusera på nu är att utveckla hennes förståelse av svenska med hjälp av det material som finns på förskolan och skapa en trygg miljö för henne så att hon kommer igång. Eftersom hon pratar hemma kan det ibland fungera med att "blanda" de miljöer där hon pratar och inte pratar. Ett sätt kan vara att ni kommer till förskolan och hälsar på och då talar med henne på polska resp engelska, så att hon hör sin röst på förskolan, ett annat att hon är hemma en dag och att personal och några barn kommer och hälsar på i den miljö där hon pratar. Detta tar erfarenhetsmässig tid, och man kan behöva hålla på ett tag, men på detta sätt brukar det läsa sig.