Jag har en fundering om flerspråkighet och språkstörning. Jag har läst både i kurslitteratur och på forumet att man aldrig ska råda föräldrar att sluta tala sitt modersmål även om barnet har en språkstörning. Det låter logiskt med tanken på att det leder till en utestängning från kultur. Min fråga är dock: Finns det forskning som visar att flera språk inte innebär extra svårigheter för barn med språkstörning? I vår kursbok "Dual language development" av Genesee mfl var forskningen väldigt begränsad. Skulle vara intressant att ha lite mer kött på benen. Hur är det med inlärning av främmande språk och språkstörning? Bör man avråda det eller inte?
Läs samtliga artiklar i Psycholinguistics 31(2)som alla handlar om språkstörning och flerspråkighet. Där talar man till och med om "bilingualism as intervention", eftersom även flerspråkiga barn med språkstörning får ett helikopterperspektiv på språk och en tidig metaspråklig förmåga.
Håll speciellt utkik efter Johanne Paradis' inledningsartikel,
The interface between bilingual development and specific language impairment