Utreder just nu en kille på 20 år som varit i Sverige i 4,5 år och gått en tid på svenskt gymnasium. Hur stora språkliga svårigheter på svenska är "acceptabla" utifrån detta? Vilka språkliga områden borde han vara relativt säker på? Uppvisar stora svårigheter vad det gäller svenskan. Har haft svårt i skolan i hemlandet också och språklig testning med tolk visar osäkerhet även på hemspråket (även om detta är svårtestat i hans ålder). Upplever själv inga bekymmer på hemspråket.
Det är svårt att ange hur stora språkliga svårigheter som man kan räkna med hos en elev i det svenska gymnasiet som kommit till Sverige i tonåren, eftersom det beror på skolgången personen haft i hemlandet, kvaliteten på undervisningen och hur många år han gått i skolan. I allmänhet plockar man ganska snabbt upp ett basspråk på andraspråket under cirka 1-2 år, men detta språk räcker inte i skolan, där det krävs en fungerande begreppsbildning på undervisningsspråket och ett stort ordförråd. Kraven blir större ju äldre personen är. För de barn som kommer till Sverige mellan 12 och 15 års ålder räknar man i normalfallet med en genomsnittlig tidsåtgång för andraspråktillägnande, och infödd nivå i skolans läsämne på mellan 6-8 år innan andraspråket ligger på motsvarande infödd nivå.
Att göra sig själv rättvisa när man kommer till svenskt gymnasium utan att kunna svenska är svårt, och att man har stora problem även på sitt modersmål underlättar inte. Nu skriver du inte om hans svårigheter främst gäller läs- och skrivinlärningen på modersmålet och/eller det talade språket, men om han i sena tonåren fortfarande har stora problem med sitt eget språk är det tveksamt om han skall gå i ett vanligt gymnasium överhuvudtaget ? troligen skulle han ha större utbyte av den undervisning han kan få i särskolans gymnasium med mindre grupper och större individuella hänsyn. Förmodligen platsar han inte där, men den typ av undervisning som bedrivs där kan stå som modell till vad han behöver, och dessutom helst på båda språken.