Jag har en elev som har två språk, ryska o svenska, men som inte har lärt sig ryska. Kan egentligen inte mycket alls. hemma pratas det ryska mellan de vuxna. De vuxna kan svenska men inte korrekt. Barnet har en del svårigheter i skolan med bland annat att komma vidare i sin läsning. Svårigheter med auditiv och visuell reception samt flera helhetstester från ITPA, annars bra på uttrycksdelen och minnesdelarna funderar på hemspråksundervisning och eller sv.2 eller kan det bli för mycket? Hur ska vi tänka kring detta?
För att kunna svara på din fråga kring det enskilda barnet måste jag veta om barnet haft en sen språkutveckling och om det finns ärftlighet kring detta, om barnet gått i förskola och hur länge, för att veta hur länge det varit exponerat för svenska, om föräldrarna talar ryska med barnet eller svenska, vilken årskurs barnet går i. Det hade också varit intressant att veta om ITPA också gjorts på ryska med tolk.
Det jag kan göra är att svara generellt. Har ett flerspråkigt barn läs- och skrivsvårigheter i skolan måste man givetvis ta hänsyn till att det finns fler språk inblandade. Men har barnet gått i svensk förskola och sedan några år i skolan måste man också vara medveten om att barnet kan ha läs- och skrivsvårigheter som det skulle haft som enspråkigt barn också.
Oftast utgår man ifrån att det är ett språkligt problem beroende på flerspråkigheten. Precis som du föreslår, försöker man då nästan alltid hjälpa barnet med mer språklig stimulans på modersmålet och/eller andraspråket. Men detta hjälper inte barnet med läs- och skrivsvårigheter mer än det skulle hjälpt ett enspråkigt barn, utan det behövs specialundervisning för detta.