Jag är svenska och bor med min grekiske man och två barn i grekland. Min äldsta son Alexander har vuxit upp med tvåspråk och behärskar båda väldigt bra, han är nu 4,5 år. Hektor hans lillebror är 2 år och 2 mån gammal och har fortfarande inte börjat prata. Han säger inte ens mamma,pappa, titta osv på något av språken. Vi börjar oroa oss och har beställt tid hos läkare samt logoped. Vi har på "hemmavis" försökt att prova hans hörsel med tv, knackningar osv och det verkar som han hör om hörseln är nedsatt är dock svårt att avgöra. Han verkar inte sen i sitt beteende däremot så bryr han sig inte om andra barn utan håller sig mest för sig själv och är ofta svår att få kontakt med. Han komunicerar med oss genom att dra i oss och visa vad han vill men inte med ord. Hur länge kan de ta innan han börjar prata, vad kan det bero på och kommer han att komma ikapp andra barn? Vad kan vi som föräldrar göra för att hjälpa honom? Det finns inte så mycket hjälp att få där vi bor.
Det första man måste undersöka om ett barn är sent med att börja prata, är om han/hon har en vilja att kommunicera. Viljan att kommunicera är grundläggande för all språklig utveckling. Vad jag förstår av ditt brev är att han inte är så intresserad av att kommunicera med andra barn, men viktigare är om och hur han kommunicerar med sin familj. Med kommunikation menar jag då inte enbart att använda ord utan om han på andra sätt försöker få fram vad han vill, med ljud, pekningar etc. När du säger att han inte använder ord när han drar i er och vill visa vad han vill, är det viktigt att skilja mellan huruvida han är helt ljudlös eller pratar på, fast obegripligt. I det senare fallet har faktiskt utvecklingen kommit igång, men barnet kan inte hantera det språkliga ljudsystemet, utan byter ut resp utelämnar svårare språkljud. Resultatet kan bli att barnet blir mycket svårbegripligt.
Orsakerna till en språkstörning, dvs att barnets språkutveckling inte motsvarar den för åldern förväntade, är ännu inte helt kända. En av de man vet är ärftlighet, dvs om föräldrar, mor- och farföräldrar, syskon och kusiner både till barn och föräldrar, varit sena i sin språkliga utveckling, kan man räkna med att en del av släktens barn också blir sena. Dövhet är en orsak, liksom hjärnskador vid förlossning, orsakade av t ex syrebrist. Dessa skador märks dock på många andra sätt än som enbart språkstörning, barnet får t ex ofta motoriska problem, s k CP-skador. För de allra flesta barn med diagnosen språkstörning går det dock ej att peka på en orsak.
Själva störningen innebär dels att barnet utvecklas betydligt långsammare språkligt än jämnåriga, dels olika språkliga områden inte utvecklas i samma takt, vilket ger en asymmetrisk (ojämn utveckling). Det första symtomet på språkstörning är den mycket långsamma takten i ordförrådsutvecklingen jämfört med barn utan denna störning. Språkstörning kan beskrivas som att barnet har problem med att processa eller språkligt behandla inkommande språkligt inflöda ? det går långsamt och barnet klarar bara att processa mindre delar av inflödet, dvs förstå vad som sagts, och sedan sätta ihop ett svar. För att svara måste barnet hitta rätt ord (med rätt uttal), sätta ihop dem på ett grammatiskt riktigt sätt, använda rätt satsmelodi, och kunna delta i ett samtal vilket t ex innebär att man måste förstå när det är ens tur att svara.
Man räknar med att barn med lätt och måttlig språkstörning i allmänhet börjar komma ikapp i 5-årsåldern. Är det en gravare språkstörning får man ibland räkna med att den fortsätter upp i skolåldern. Språkstörningen kan förändras över tid ? uttal och grammatik som var problem i förskoleåldern kan vara relativt normaliserade vid skolstart, men barnet kan få läs- och skrivsvårigheter i skolan, som orsakas av samma problem som den tidigare språkstörningen.
Omgivningens roll är att se till att barnet får höra mycket språk och underlätta för barnet att delta i samtal. I vår del av världen drar man tidigt in barnen som samtalspartner. Vi talar redan med det nyfödda barnet, även om vi själva måste båda fråga och svara, men innan vi svarar åt barnet tolkar vi dess beteende.
När Hektor börjar prata är omöjligt att säga, inte minst med tanke på att jag inte har sett hur han kommunicerar, men det finns en hel del man som förälder kan göra för att underlätta hans språkliga utveckling. Det är viktigt att ni pratar mycket med honom ? om ett barn med typisk språkstörning behöver höra ett nytt ord 3-4 gånger för att lära sig det, kan ett barn med språkstörning behöva mångdubbelt fler gånger.
En ofta använd metod i Sverige för att få igång den talade språkutvecklingen hos barn som tidigt visar tecken på språkstörning, är att använda tecken som stöd, oftast hämtade från dövas teckenspråk. Det innebär inte att man skall gå över att enbart teckna med barnet. Avsikten är att ge barnet en möjlighet att börja kommunicera innan de första orden börjar komma. Barnet har dels lättare att förstå ett tecken för ordet äpple som innebär att man gnuggar kinden (som ju ofta är röd). För hjärnan spelar det ingen som helst roll om ordsymbolerna sitter i händerna och ses via ögonen, eller om de är talade och uppfattas via hörseln. I bägge fallen aktiveras språkcentrum för att tolka symbolen. Fördelen med att teckna är att barnet kan titta länge på symbolen, att säga ordet äpple går fort. Man kan också handgripligen visa barnet hur han/hon skall göra tecknet, vilket inte går med ett talat ord.
Man behöver inte på något sätt kunna teckenspråk för detta, eftersom barnet inte skall lära sig detta, utan bara ha tecknen ungefär som stödhjul på en cykel. Man kan därför göra sina egna tecken, som att lätt händerna under kinden för att visa ordet "sova", gnida på magen för ordet "mat" eller "hungrig" etc. Detta gör ni på var sitt språk. Barnet använder inte tecknen längre än nödvändigt, eftersom det är rent praktiskt enklare att prata, man behöver inte avbryta sin lek för att tala vilket man måste göra om man tecknar.
När man arbetar med att lära barnet tecken, går det till på samma sätt som när barnet lär sig ord ? det måste förstå tecknet först. När det sen använder det är det ofta för att visa att de kan benämna när de ser mjölken eller äpplet eller vad det är, och först senare använder de tecknet för att markera att de vill ha det.
Det finns teckenordböcker att köpa och också litteratur kring hur man använder tecken. I Sverige finns en förening för föräldrar vars barn har en språkstörning och deras hemsida har adressen:
www.sprakstorning.org På deras hemsida finns tips på mycket litteratur för föräldrar kring språkstörning och även t ex tecken som stöd.
Det finns ingen anledning att välja bort ett språk för att man misstänker att det tvåspråkiga barnet har en språkstörning. De processer som orsaka språkstörningen arbetar på båda språken ? tar man bort ett språk går utvecklingen inte fortare på det språk som är kvar. Tvåspråkighet orsakar aldrig en språkstörning. Om du går in på Språkens Hus hemsida: www.sprakenshus-umas.se och klickar på Artiklar, finns där en del skrivet om språkstörning och språkstörning i kombination med flerspråkighet, som du kan läsa.
Finns det möjlighet att söka logoped eller motsvarande i Grekland, tycker jag inte att ni skall vänta med att göra detta. Finns inte logoped kan ni tala med en psykolog, just för att Hektor skall få hjälp att komma igång med sin språkutveckling. Synen på språkstörning i kombination med tvåspråkighet kan dock skilja sig mellan olika länder. I t ex Italien har man en mycket negativ syn på tvåspråkighet hos barn med språkstörning och rekommenderar alltid att ta bort ett språk. Jag vet inte hur det är Grekland, jag kan bara säga att våra erfarenheter i Sverige visar att det är helt onödigt att ta bort ett språk. Även enspråkiga barn kan ha en rejäl språkstörning. Man måste också vara medveten om att man inte bara tar bort ett språk, svenska mormor, morfar, mostrar, morbröder, kusiner etc försvinner också under större delen av barndomen.