Hoppa till huvudinnehåll

Sökformulär

Huvudmeny

  • Startsida|
  • Litteraturtips|
  • Länkar|
  • Frågor och svar|
  • Artiklar|
  • Forum|
  • Material|
  • Föreläsningar|
  • Kontakta oss|

Du är här

Hem
 

Oroliga föräldrar

Jag skulle behöva väl underbyggda argument till föräldrar som är oroliga för att deras barns språk inte utvecklas bra. Anledningen är att en ny personal på en dagisavdelning (1-3 år) är tvåspråkig och inte pratar perfekt svenska, vilket oroar föräldrarna. Kan ni hjälpa mig?

Svar: 

Språkutveckling är robust företeelse som inte är så lätt att störa. För att hindra ett barn att utveckla sitt språk måste man i princip, som en barnspråksforskare uttryckte det, placera barnet i en tunna med lock på. 

 

Barnet klarar att få den språkliga information de behöver ur det inkommande talspråk de hör. Detta språk är på inga sätt perfekt, utan består till stor del av meningar som inte avslutas utan istället börjar talaren ofta på en annan mening, talspråksartikulation med sammandragningar typ "älsborsbron" (=älvsborgsbron), ganska ofta felaktig grammatik med ordföljdsfel etc. Trots detta utvecklar barn sitt svenska språk både vad gäller uttalsregler och grammatiska regler utan problem. 

 

På en förskola där all personaltalar svenska utan brytning utom en personal, kan man fråga sig varför just denna persons svenska skulle vara den enda förebild barnen tar till sig, när de utvecklar sitt språk. Det skulle inbära allt inflöde av tal de får hemma av föräldrar, syskon, släkt och vänner och av övrig personal skulle vara helt verkningslöst. Det är självklart orimligt. 

 

Uttal och ordförråd kan också vara olika i olika svenska dialekter, och med detta resonemang skulle t ex ingen från Skåne kunna arbeta norr om smålandsgränsen, och inga med östgötsdialekt i Norrland. 

 

I Malmö har man i många år haft tvåspråkig personal vars svenska inte varit perfekt på alla förskolor, och inget barn med svenska föräldrar har börjat tala inlärarsvenska som det ibland kallas, och varit ur stånd att tala brytningsfri svenska. Det förtjänar också att påpekas att många barn i Sverige växer upp med en svensk förälder och en förälder som talar bruten svenska, men barnet talar i alla fall brytningsfri svenska, eftersom det har så många andra förebilder. 

 

Ibland kan ett barn plocka upp ett ord som sägs på ett annorlunda sätt av en personal för att markera att man tycker om och vill likna denna person. Ett exempel är en förskollärare från Skåne som arbetade i Stockholm. Hon älskades av en liten pojke och när hon visat honom ett fågelbo och talat om vad det hette, kom han hem och berättade att Maggan visat honom ett "fåugelbou". Detta ord uttalades med malmöitiska diftonger, men givetvis övergick han inte till skånska, eftersom alla andra runt honom talade stockholmsdialekt.