Har just kommit i kontakt med en åttaårig pojke med en kraftig språklig försening. Fram till 2.5 års ålder talade hans mor tre språk med sonen, sina två modersmål, engelska och ett afrikanskt språk, samt svenska, som hon lärt sig vid tio års ålder vid ankomsten till Sverige. Pappan var engelskspråkig.
När pojken var 2.5 år flyttade familjen till Frankrike, där han vistades på dagis, där det även talades tyska och polska. Efter ett år i Frankrike flyttade familjen tillbaka till Sverige och pappan försvann ut ur familjens liv.
När pojken var fyra år bestämde sig modern för att endast tala svenska med honom. Han var intresserad av kommunikation, och förmedlade sig med enstaka ord, gester och pekningar. Efter två år, vid 6 års ålder, började han tala i längre fraser.
Idag är han alltså 8 år och har inte kommit särskilt långt i sin språkutveckling. Han är utvecklingsbedömd och fick ett gott resultat på performancedelen. Det har även förekommit en omfattande öronproblematik under uppväxten med täta öroninflammationer.
Min tanke är nu att göra en ordentlig kartläggning av de olika språkliga nivåerna, både impressivt och expressivt. När kan man därefter förvänta sig att se tydliga tecken på framsteg för att utesluta en språkstörning? Vi har en tal- och språkklass i kommunen. Kan den vara ett alternativ, eller bör pojken exponeras för normalspråkiga barn i första hand?
Sex språk på under de första fyra levnadsåren var inte dåligt. Om jag förstår rätt av vad du skrivit har han under de senaste fyra åren enbart exponerats för svenska. En fråga som då uppstår är hur kvalitén på moderns svenska är, som ju står för en viktig del av det språkliga inflödet till honom. Det vore också intressant att veta något om den tidigaste språkliga utvecklingen ? om de första orden och senare de första satserna kom som förväntat.
Eftersom jag inte träffat och bedömt pojken kan jag bara uttala mig generellt, men jag tycker att mycket pekar på att han verkar ha en språkstörning, som inte orsakats av vare sig sex språk under fyra år eller öronproblem, men förvärrats av dessa faktorer.
Det finns bl a svenska undersökningar som visar att en språkstörning som ju medför en mycket långsam språkutveckling inte orsakas av öroninflammationer. De problem med språkutvecklingen som beror på nedsatt hörsel försvinner ganska snabbt när hörseln normaliserats. Om barnet har förutom öronproblem också har en språkstörning normaliseras inte barnets tal på samma sätt.
Om modern talat tre språk med honom från början, har han exponerats ganska lite för varje språk, men svenska var inte ett nytt språk för honom när modern började tala enbart svenska med honom. Han har nu exponerats flera år för svenska, men utvecklingen går långsamt. En vanlig iakttagelse när det gäller barn som varit gravt språkligt understimulerade är att när de väl får språklig stimulans, går utvecklingen ganska fort, om barnet har en normal språklig utveckling. I den här gossen fall hade man förväntat sig att han vad gäller språkets grammatiska och fonologiska strukturer skulle ha hämtat in det mesta, medan ordförrådet hade varit magert, och därigenom påverkat språkförståelsen. Ordförrådets utveckling har att göra med den kognitiva mognaden i språket, och därmed hur man klarar sig i skolan.
Eftersom det enligt modern nu bara förekommer ett språk i hemmet är din tanke att kartlägga hans olika språkliga nivåer på svenska utmärkt. Jag tror däremot inte, med tanke på hans språkliga bakgrund, att det är problemfritt att använda eventuella åldersreferenser som gäller enspråkiga svensktalande barn. Däremot går resultaten att använda som utgångspunkt för att kunna bedöma om hans språkliga utveckling gått framåt vid nästa testtillfälle. Din fråga om hur snart man kan förvänta sig att se tydliga tecken på framsteg för att utesluta en språkstörning har jag nog redan besvarat eftersom jag tror att han har en språkstörning. Han har ju varit exponerad för svenska i fyra år. Jag tror också att det vore en bra idé att låta honom i alla fall börja i en tal- och språkklass. Han har exponerats för normalspråkiga barn under i alla fall två år (förskoleklass och förstaklass) och eventuellt också i förskolan, utan att språkutvecklingen normaliserats.