Jag jobbar i en språkklass och till hösten ska vi ta emot ett tvåspråkigt barn med språkstörning. Barnet är 7 år. I familjen talar syskonen svenska, vid föräldrakontakten behövs tolk. Hur ska vi förhålla oss? Räcker det med språkträning på svenska eller behöver barnet tillgång till sitt modersmål under skoltid. Barnet har lika stora svårigheter med båda språken.
Eftersom föräldrarna behöver tolk, betyder det att de talar arabiska med sina barn. Det betyder också att det är viktigt att hans/hennes arabiska också får utvecklas. I språkstörningen ingår en stor sårbarhet för för lite exponering, dvs om barnet inte exponeras tillräckligt för ett språk, utvecklas det inte. Barn med språkstörning behöver dessutom exponeras betydligt mer för sitt/sina språk. Om ett barn med normal språkutveckling t ex behöver höra ett nytt ord tre, fyra gånger för att lära sig, kan ett barn med grav språkstörning i extremfallet behöva 3- 400 gånger.
Om barnet får en intensiv språklig stimulering enbart på sitt andraspråk, finns det en reell risk för att man bokstavligen slår ihjäl modersmålet. Detta hände några av de barn med grav språkstörning som deltog i det projekt som låg till grund för min avhandling.
I skolan utvecklas dessutom den bas som ett barn har i sitt/sina språk till ett mer utbyggt språk - kognitionen, framförallt begreppsutvecklingen utvecklas, ordförrådet och omvärldsförståelsen ökar etc. Detta bör göras på barnets båda språk. Detta kan göras via handledning av modersmålslärare, äldre syskon, föräldrar etc.
Erfarenhetsmässigt får man bättre resultat om man arbetar parallellt med barnet båda språk. Eftersom föräldrarna enbart kommunicerar med barnet på arabiska, vore det dessutom synnerligen olyckligt om barnets arabiska inte finge utvecklas