Jag undrar hur det förhåller sig med distinktionen ton-tonlös klusil när man jämför svenska och somaliska. Förekommer oaspirerade tonlösa klusiler nomalt i somaliska eller kan det vara ett tecken på fonologiska svårigheter när barnet inte särskiljer g/k p/b tillräckligt tydligt.
Det vet jag faktiskt inte, men enligt Wikipedia på nätet har somali /p/ samt /t-d/ och /k-g/. De tonlösa uttalas alltid aspirerat.
I många språk finns inte samtliga tonande-tonlösa par bland klusilerna som /p-b/, /t-d/ och /k-g/. Både finska och arabiska saknar paret /p-b/, finskan saknar /b/ och arabiskan saknar /p/. Talare av dessa språk kan ha problem att särskilja ljuden, både vad gäller produktion och förståelse. Svensktalande skiljer ofta inte så noga mellan /s-z/, alltså tonande /s/, och har säkert mött förvånade blickar när de berömmer någons vackra ögon (eyes) och i själva verket talar om is (ice).
Detta gäller mest äldre talare, när barn har problem kan det dels bero på för lite exponering, dels på att barnet ev har fonologiska problem. Är det det senare som gäller, måste man
undersöka även modersmålet för att säkerställa att et rör sig om språkliga problem.
Underspecifiering är ett vanligt vid fonologiska problem. Barnet måste kunna bryta ner fonemet i sina särdrag, och t ex /p/ och /b/ har till stor del samma särdrag - de är klusiler och labialer, det som skiljer dem åt är om det finns en ton eller inte. Har barnet inte specifierat fonemet fullt ut, har det svårt att både höra och producera särdraget tonande eller tonlös.