Hoppa till huvudinnehåll

Sökformulär

Huvudmeny

  • Startsida|
  • Litteraturtips|
  • Länkar|
  • Frågor och svar|
  • Artiklar|
  • Forum|
  • Material|
  • Föreläsningar|
  • Kontakta oss|

Du är här

Hem
 

Upprätthålla språk

Vår 4,5 åriga dotter går på engelsk förskola i Stockholm sedan 2 månader tillbaka efter att ha gått på en engelsk förskola i Liberia i 2 år. Däremellan bodde vi under en 6-månadersperiod i Sverige utan förskola eller engelska till vardags. 

 

Sedan hon började på förskolan i Stockholm har hon inte sagt ett ord under förskoletid, eftersom det är engelska som pratas. Hon säger att hon kan engelska men vill inte prata det språket. Hon använder tecken för att svara på lärarnas frågor, vilket visar att hon förstår frågorna. 

 

Hennes pappa är engelsktalande och har under hennes 4 år bara bott tillsammans med oss under en 6-månaders period i Liberia. Han arbetar nu i Afrika och kommer till oss i Sverige ett par veckor var 3-4e månad. 

 

Jag har försökt med olika tekniker som tex att prata engelska med henne under eftermiddagarna, ha en amerikansk nanny som utvecklar en relation med henne och på så vis släpper den tydliga blockering som finns. Men inget har fungerat. 

 

Eftersom hon trivs mycket bra i skolan, har jag under den sista tiden försökt att slappna av och lyssna på de råd som jag fått, i.e. att det tar tid, men att engelskan kommer. 

 

Frågan är vad jag kan göra för att hjälpa henne, hur länge vi ska vänta innan engelskan kommer tillbaka innan vi flyttar henne till ett svenskt dagis. Då skulle hon riskera att förlora kommunikationsmöjligheter med sin pappa i framtiden. 

 

Skulle uppskatta alla råd/erfarenheter av liknande.
 

Svar: 

Eftersom hon inte träffar sin pappa så ofta är ju frågan vilken funktion engelska har för henne. Om det bara talas på förskolan och var 3-4:e månad så är hon lite för liten för att förstå att detta kan vara bra för framtiden. 

Jag tycker att du har gjort vad du kan, med många goda idéer. 

 

Vad som däremot inte är så bra är att hon överhuvudtaget inte pratar på sitt dagis, ens på svenska. Detta mönster måste man försöka bryta innan det går över i selektiv mutism, dvs ett frivilligt tigande i vissa situationer eller i vissa miljöer. Det är viktigt att hon hör sin röst på förskolan, och därför måste tal på svenska accepteras. Om du vill veta mer om selektiv mutism hos flerspråkiga barn och hur man kan arbeta med det, kan du det lilla fönstret uppe till höger på Språken Hus startsida skriva selektiv mutism och trycka på Enter, så kommer alla tidigare frågor kring detta upp.