Vi är en svensk familj som bor i ett fransktalande land sedan nästan 3 år. Vår son har haft svårt att lära sig franska, men har inte varit så exponerad för språket, några timmars lekskola i veckan i 2 år och till det försenad språkutveckling på modersmålet, började säga meningar först vid 3 år och har nu problem med konsonantväxlingar och r-ljudet, pratar snabbt, men har bra ordförråd. Han har utvärderats nyligen av svensk logoped som bedömer att han är lite sen men kommer ikapp. Istället för franskspåkig förskoleklass fick han i höstas börja på dagis på sitt modersmål, på en privatskola. Nu är frågan vad som är bäst för honom i höst när han är 5,5 år, börja 2:a året i franskpråkig förskoleklass, med jämnåriga, med lägre akademiska krav eller börja svenskpråkig första klass, och vara yngst, och lära sig läsa på modersmålet innan han byter över till franskspråkig skola? Ju längre han väntar ökar dock de akademiska kraven på franska, med betyg osv. Har han störst chans att lära sig båda språken bra om han byter nu eller senare? Om han byter til hösten kan han gå på kompletterande svenskundervisning 1 g/v.
Svårt att ge precisa råd utan att ha träffat pojken, utan jag kan bara ge generella råd. Du skriver inte om hans grammatiska utveckling, men jag utgår ifrån att han gått framåt i utvecklingen även på denna nivå.
Barn lär sig de språk de behöver i de situationer de behöver dem. En sen språkutveckling hindrar inte i sig att man utvecklar flera språk, majoriteten av jordens barn är flerspråkiga. Det som händer är att samtliga språk utvecklas långsamt. Det innebär inte att utvecklingen av svenska som i det här fallet blir långsammare än det behövs, och att det därför skulle gå fortare om man tog bort språk. Det är inte flerspråkigheten som orsakar problemen, utan den sena utvecklingen. Det som händer om man tar bort ett språk är att utvecklingen går långsamt på ett språk i stället för att gå långsamt på två språk.
Barnet utvecklar respektive språks grammatik och språkljudsförråd, men ordförrådet distribueras över samtliga språk. Eftersom de används i olika situationer finns det ingen anledning att man har exakt samma ordförråd på alla sina språk. Om din pojke bedöms språkligt på t ex franska, kommer hans orddomän för ord kring hem och familj definitivt vara större på svenska. Detta innebär att alla hans språk måste bedömas för att man ska kunna få en uppfattning om hans ordförråd.
Barn med sen språkutveckling löper högre risk att få läs- och skrivsvårigheter, framförallt om de har problem med att förstå språkljudens organisation. Detta som kallas språklig eller fonologisk medvetenhet mäter man t ex med att testa om barnet förstår rim, kan känna igen språkljud i ord (t ex finns det /s/ i ordet mössa) och skilja mellan långa och korta ord. Fonologisk medvetenhet går alldeles utmärkt att träna i lekens form om barnet har problem.
Det är lättast att lära sig läsa på det språk man kan bäst, eftersom man har störst ordförråd i detta språk. Samtidig kommer han att vara med jämnåriga i en fransk förskoleklass, och ha lägre krav på sig. Om han har svårigheter att förstå ljudsystemets organisation (t ex svårt att förstå och producera rim, skulle jag vara tveksam att låta honom lära sig läsa på franska, utan låta honom göra detta på svenska ifall det finns valmöjligheter. Lära sig läsa gör man bara en gång, och sedan kan man byta alfabete och läsriktning utan att behöva lära sig läsa på nytt.
Har han däremot inga svårigheter med ljudsystemet finns det större chans att han inte får läs- och skrivsvårigheter, och då får man väga detta mot att han får tillgång till jämnåriga kamrater och lär sig franska skolans system när han är liten. Som du själv påpekar måste han förr eller senare börja i den skolan.
Så mitt råd till dig är att diskutera din sons sena språkutveckling med hans logoped, inom vilka områden som han har problem, och utifrån den diskussionen fundera på skolform. Din pojke är inte så gammal ännu, så om han går i skola på franska nu eller om ett år kommer inte att påverkar hans franska språkutveckling. Föreställningen om att man måste möte ett andraspråk så tidigt som möjligt kommer från det faktum att modersmålets utveckling hos barnet styrs av tidsgränser på ett annat sätt. Andraspråkutvecklingen är annorlunda, och den enda åldersgräns som finns är att om barnet skall få ett brytningsfritt uttal bör det ha mött det nya språket innan års ålder. Detta gäller ju faktiskt inte din pojke, som om jag förstått dig rätt, som exponerats för franska i förskolan, och därmed har kommit gång med utvecklingen, även om den är långsam.