Arbetar som logoped på mottagning och har fått en fråga från BVC, som jag gärna vill ha dina/era synpunkter på. Detta gäller en 3,5 årig pojke svensk, enspråkig. Han går på en förskola där de flesta barnen är flerspråkiga. Pojken är inte försenad i sin språkutveckling, utan snarare tidig. Han har istället anammat de andra barnens "brytning" och talar nu med en prosodi som liknar sk "rosengårdssvenska" enligt föräldrar och BVC-sköterska. Pojken trivs ypperligt på sin förskola. Föräldrarna överväger om de ändå skall byta förskola för att "bryta" detta prosodiska mönster. Han har ju 2 år kvar på denna förskola och de är rädda att sättet att tala befästs hos honom.
Pojken pratar likadant både hemma och på förskolan.
Själv tänker jag mig detta närmast som en sociolekt, som lätt ändras när pojken befinner sig i ett annat socialt sammanhang, men jag har ingen erfarenhet av hur utvecklingen kan se ut i verkligheten. Tacksam för synpunkter!
Håller med dig att detta mest kan liknas vid en sociolekt, eftersom han vill likna de andra barnen. Om jag förstår rätt vistas han utanför förskolan i en svenskspråkig miljö i hemmet. Om boendeområdet är etniskt blandat hör han ju även där mest olika varianter av inlärarsvenska när han leker med de andra barnen.
Han är fortfarande ganska liten, och precis som du är jag övertygad om att hans svenska ändras när han kommer i andra sociala sammanhang och hans värld vidgas.