Jag arbetar som specialpedagog i ett mångkulturellt område. Jag har också läst vid universitet, specialpedagogik inriktning gravspråkstörning. Nyligen träffade jag en logoped som hade utrett ett barn med ett funktionshinder, barnet är tvåspråkigt på arabiska och svenska. Arabiska är hans modersmål. Hon hade träffat honom ensam och gjort utredningen på svenska och tillsammans med tolk för att göra utredningen på arabiska. Det som förvånade mig och som jag kände mig kritisk till var att hon sa att det bästa är att göra utredningen på svenska först.
Barnet har idag en arabisktalande assistent vilket vi sett som väldigt positivt men efter bedömningen menade några andra av experterna att det kanske vore bättre för barnet med en svensktalande assistent. Barnet har varit i Sverige i 4 år men varit tillbaka i hemlandet i långa perioder vilket innebär att exponeringen på svenska inte har pågått i 4 år.
Lite svårt för mig att bedöma, men generellt bör man först bedöma ett flerspråkigt barn på det svaga språket. Om man bedömer det starka språket först med ett förståelsetest, finns risken att barnet minns det rätta svaret även om det inte förstår vad testledaren säger på det andra språket.
Med tanke på att barnet har ett funktionshinder är det en god idé att stötta det språk som talas i hemmet, och verkar vara det som barnet exponeras mest för. Ju starkare modersmålet är, desto starkare blir andraspråket.