Det är fråga om 6-åring, som har hört andraspråket, finska, under hela barndomen, fastän mammas modersmål är cebuacana. Mamma har pratat dålig finska till sitt barn. Flickan är duktig på många sätt, men pratar dålig finska också, men bättre än mamma. Flickan har varit i förskolan, men inte på dagis tidigare. Alla andra barn är finska. Flickan förstår finska bra enligt tester, men några begrepp är svåra. Flickan använder ord som är litet oklara, men hon kan uttala de bättre enligt modell. Hon börjar skolan så, att hon får maximalt stöd till finska. Vad tycker ni, behövs det talterapi, fastän hon är duktig och skall få extra undervisning på finska. Mamma tänker inte prata sitt modersmål, fastän vi har diskuterat många gånger. Det är inte fråga om r-s-fel, men expressiva språket annars- så som ordförrådet, begrepp osv. Frågar talterapeuten från Finland
Om flickan inte har någon språkstörning, är det förmodligen mer pedagogiska åtgärder hon behöver. De flesta andra barnen i klassen har utvecklat sin finska under hela förskoletiden, och kommer att tala finska på det sätt som förväntas av barn som börjar skolan. Den här flickan har inte fått den stimulans hon behövt på finska, utan hennes viktigaste förebild, mamman, talar dålig finska. Om jag förstår rätt har hon brister i ordförråd och begreppsbildning, vanligt hos barn som är språkligt understimulerade. Det största problem hos språkligt understimulerade barn är den bristande begreppsbildningen som gör det svårt att få snabb tillgång till ordförrådet.
Mitt råd är att ni satsar mer på de kognitiva delarna av språket om grammatisk och fonologisk utveckling är OK, vilket till exempel innebär att träna kategorisering. Utifrån de uppgifter jag har tror jag att språklig medvetenhet också vore något att arbeta med, inte minst på det fonologiska planet ? rimigenkänning, fonemidentifiering, avgöra längd på ord etc etc.
Den extra undervisningen på finska är utmärkt, men bör bedrivas utifrån att även om flickan enbart talar finska, har hon som språklig förebild till stor del haft en talar med finska som andraspråk. Att undervisa henne i finska på samma sätt som man gör med enspråkiga finska barn tar inte hänsyn till detta faktum. Hennes språkliga situation är ju lite speciell ? den kan inte jämföras med situationen hos barn som har ett annat modersmål och finska som andraspråk, inte heller med barn som adopteras och byter förstaspråk. Det är därför viktigt att noggrant klarlägga hennes svårigheter, vilket jag är övertygad om ni redan gjort, men om ni inte redan gjort det, så gör det utifrån ett neurolingvistiskt perspektiv. Ett sådant test, som NELLI-testet på svenska, ger upplysningar om barnets förmåga till t ex fonemdiskrimination, auditivt minne, ordmobilisering osv. Svagheter på detta område ställer också till problem i skolan. En nersättning av en del av dessa förmågor ingår ofta i en grav språkstörning, vilket ju flickebarnet troligen inte har, men hennes speciella språkliga situation gör att det vore idé att testa dessa förmågor.