Vår familj är trespråkig. Jag pratar svenska, pappan grekiska och så pratar vi engelska till varandra. Vi bor i Luxemburg. Jag pratar alltid svenska med våra barn och min man grekiska. Vår dotter är tre år och har en ovanlig kromosomförändring vilket gör att hon är utvecklingsförsenad. Hon går på engelskspråkigt dagis, eftersom vi tyckte att hon skulle exponeras till ett språk som "ingår" i familjen. Alexandra förstår alla tre språken utan problem, men hon säger mest ord på svenska (eftersom jag är mest med henne) och sedan grekiska.
Nu går hon hos en logoped som inte har engelska som modersmål. En svensk logoped finns inte tyvärr. Jag funderar på att byta till en som pratar flytande engelska av flera skäl. Personkemin fungerar inte riktigt mellan mig och logopeden och hon vill inte att jag deltar i sessionerna något mer. Jag har varit med för att tolka vad Alexandra faktiskt säger på svenska. Dessutom tycker jag hennes engelska är rätt dålig så att det verkar hämma hennes kommunikation med Alexandra.
Jag har några frågor: 1. Är det ok att hon går hos en engelskpråkig logoped?
2. Hur ofta är det lämpligt för ett barn i hennes ålder att träffa logopeden?
3. Är det lämpligt att jag är med, eller försvårar det relationen mellan Alexandra och logopeden?
Jag tror att det blir lättast att svara om jag utgår ifrån hur jag hade gjort. Detta att ha en logoped som talar ett annat språk än föräldrarna arbetar vi dagligen med i Malmö, men vi försöker alltid att arbeta med barnets alla språk, genom att dels fungera som modell för föräldern och dels att låna ut material och handleda föräldrarna så att de kan arbeta med barnet på modersmålet. Går barnet på förskola försöker vi också arbeta via modersmålslärare eller tvåspråkig personal (fast det finns kanske inte i Luxemburg).
Jag tror att jag därmed till en del redan har besvarat dina frågor ?
1. Det är helt OK med en engelskspråkig logoped om du får handledning så att du kan arbeta på din lilla flickas starkaste språk, som verkar vara svenska.
2. Detta beror på många faktorer ? hur ofta föräldrarna kan komma, hur mycket de kan arbeta själva med barnets språk, hur det lilla barnet reagerar på miljön på logopedmottagningen och på logopeden. Generellt sett hade jag nog tyckt att en gång i veckan under 5-6 veckor varit lagom, och sedan gjort uppehåll ett antal veckor medan föräldrarna fortsatte och sen börjat en ny omgång på 5-6 veckor med en gång i veckan. Men det beror som sagt på de specifika behov just din lilla flicka har.
3. Som du förstår tycker jag det är nödvändigt att en förälder är med för att han eller hon ska kunna fortsätta den språkliga stimulansen hemma. Det viktigaste är inte relationen mellan logopeden och ditt barn, utan barn lär sig av dem de älskar mest, och därför är det viktigt att just du kan stimulera henne språkligt och även på andra sätt så bra som möjligt.
Rent allmänt tycker jag att du skall byta logoped om personkemin inte fungerar. Det är inget ovanligt, och en logoped skall vara tillräckligt professionell för att kunna hantera detta på bästa sätt. Om din flicka har en utvecklingsförsening betyder det att du/ni kommer att ha en långvarig kontakt med logopeden, och då är det viktigt att du har fullt förtroende för henne (eller honom).
Har du inte det, och er relation inte fungerar, är risken överhängande för att det för eller senare spiller över till din lilla flickas relation till logopeden. Barn har ju närmast radar för om mamma eller pappa är negativa till något/någon även om de försöker dölja det. I förlängningen innebär detta att logopedens insatser blir verkningslösa.
För övrigt är det fullt möjligt att bli flerspråkig fast man har en sen språkutveckling. Tar man bort ett eller två språk går utvecklingen inte fortare på det språk som blir kvar - skillnaden blir att det går långsamt på ett språk i stället för att gå långsamt på två eller tre språk. Fortsätt därför precis som ni gör!