Jag arbetar som barnskötare på en förskola och har varit på en föreläsning om språk. Vi har ett barn i 2.5 års åldern som är tvåspråkigt, som verkar ha påbörjat sitt språk men sedan stannat upp. När barnet pratar är det väldigt svårt att förstå vad det säger och det är mycket m.m m.m så fort man säger något. Vi vet inte riktigt om det förstår oss eller om det bara inte kan uttrycka sig. Barnet leker helst inte med andra barn utan drar sig undan. Barnet kan leka för sig själv men verkar lite okoncentrerat och ointresserat. På BVC har de sagt till föräldrarna att språket kommer igång och att det tar lite längre tid för flerspråkiga. Det är vad man alltid har hört och läst om men på föreläsningen vi var på, sa de att det inte är en orsak och att de ska utvecklas i samma takt som enspråkiga barn. Stämmer detta? Jag känner lite förvirring kring detta. Om jag jämför detta barn med ett annat flerspråkigt barn är det en stor skillnad mellan dessa. Det som känns förvirrande är att det inte finns något ordentligt språk och att de på BVC säger att det kommer igång och att de på föreläsningen säger att de ska ha en normal utveckling. Hur låter detta för dig?
Det är en omhuldad myt att flerspråkiga barn allmänt skulle vara mycket senare i sin språkliga utveckling jämfört med enspråkiga barn. Det kan ta lite längre tid att utveckla två språk jämfört med ett, men flerspråkiga barn börjar inte tala senare än enspråkiga. Flerspråkighet orsakar ALDRIG en språkstörning, däremot komplicerar den omhändertagandet. En majoritet av jordens barn är flerspråkiga, men de är inte generellt senare i sin språkliga utveckling jämfört med enspråkiga barn.
Ett barn i 2.5-års åldern skall ha hunnit en bit i språkutvecklingen och prata på ordentligt i alla fall på ett av sina språk även om det är flerspråkigt. En viktig fråga är hur länge barnet exponerats för svenska, liksom om det har samma problem på sitt modersmål. Jag tycker du skall fråga föräldrarna om detta.
Nu vet jag bara vad du skrivit, men om det inte finns några andra påtagliga orsaker till barnets språkliga problem tycker jag att det barn du skriver om, borde remitteras till logoped. En språklig utveckling som avstannar hos ett barn på 2.5 år, ett barn som drar sig undan andra barn och inte är intresserat av att kommunicera, är alla orsaker som var och en för sig borde föranleda en remiss. Vill inte BVC kan föräldrarna få remiss via distriktsläkare eller barnklinik. Vissa logopedmottagningar har s. k. egenremisser, som föräldrarna själv fyller i, och i vissa landsting kan förskolan remittera till logoped. Du får kolla upp hur det är hos er.