Jag arbetar som talpedagog och har mött en pojke, 6:4 år som kastar om vokalerna när han talar. Han har endast mött svenska språket under sina förskoleår. Ett ex. - Jag bår i att his. Jag bor i ett hus. Hittar inget mönster i detta, ibland blir a ett å/ä/e/o osv. En del ord säger han rätt, ex. räv medan häst blir hast och öron blir äron. Han blir mycket svårförståelig för sin omgivning. Vad kan detta bero på och vad göra?
Min första tanke är om någon i pojkens närmsta familj talar svenska med honom. Svenskans vokalsystem utmärker sig genom sin mångfald av vokaler och inte minst sin rundade främre vokalserie. Att ordet hus uttalas his kan bero på att den speciellt rundade vokalen u är mycket svår att lära sig uttala i vuxen ålder. Ofta blir den y-liknande, och hans förebild har förmodligen inte vokalen y i sitt system, utan missar och använder i stället den orundade varianten i. Den är också en främre, sluten vokal, men dessutom en av kardinalvokalerna, dvs den finns i alla språk, till skillnad från den mer sällsynta vokalen y.